9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.