9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.