9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.