1Ja, vi såsom medhjelpare förmane eder, att I icke undfången Guds nåd fåfängt.
2Ty han säger: Jag hafver bönhört dig i behagelig tid, och jag hafver hulpit dig på salighetenes dag: Si, nu är den behageliga tiden; si, nu är salighetens dag.
3Låter oss ingom i någor måtto förargelse gifva, på det vårt ämbete må ostraffadt blifva;
4Utan låter oss i all ting bevisa oss såsom Guds tjenare; i stort tålamod, i bedröfvelse, i nöd, i ångest;
5I slag, i fängelse, i uppror, i arbete, i vako, i fasto;
6I renlefnad, i förstånd, i långmodighet, i mildhet, i den Helga Anda, i en oskrymtad kärlek;
7I sanningenes ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetenes vapen till högra sidon, och till den venstra;
8Genom äro och smälek, genom ondt rykte och godt rykte; såsom bedragare, och dock sannfärdige;
9Såsom okände, och dock kände; såsom de der dö, och si, vi lefvom; såsom näpste, och dock icke dräpne;
10Såsom bedröfvade, och dock alltid glade; såsom fattige, och dock många rika görande; såsom intet hafvande, och dock all ting ägande.
11O I Corinthier, vår mun hafver öppnat sig till eder; vårt hjerta är gladt.
12För våra skull behöfven I icke ängslas; men att I ängslens, det gören I af en hjertelig mening.
13Jag talar med eder såsom med min barn, att I ock så ställen eder emot mig; och varer ock så glade.
14Drager icke uti främmande ok med de otrogna; ty hvad hafver rättfärdigheten beställa med orättfärdighetene? Eller hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret?
15Eller huru förlika sig Christus och Belial? Eller hvad del hafver den trogne med dem otrogna?
16Eller huru kommer Guds tempel öfverens med afgudar? Ty I ären lefvandes Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem, och vandra uti dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
17Derföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet vid det orent är; och så skall jag undfå eder;
18Och vara edar Fader, och I skolen vara mine söner och döttrar, säger allsvåldige Herren.