9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Det var hon som beskyddade honom som först blev danad, världens fader, vilken skapades allena, och som ryckte honom ur hans fall
2och gav honom kraft till att råda över allting.
3Men när därefter en orättfärdig man i sin vrede avföll från henne, gick han själv under på grund av den hätskhet varmed han dräpte sin broder.
4När sedan för hans skull jorden översvämmades, då var det åter visheten som frälste den, i det hon med hjälp av några skröpliga plankor lotsade den rättfärdige genom vattnet.
5Det var ock hon, som när folken hade blivit förbistrade till följd av sin endräkt i ondska, lät sig vårda om den rättfärdige och behöll honom ostrafflig inför Gud och bevarade honom ståndaktig mot fadershjärtats känslor.
6Det var hon, som när de ogudaktiga förgingos, räddade en rättfärdig man, då denne sökte fly undan elden som föll ned över de fem städerna.
7Om dessas ondska vittna ännu alltjämt en rykande ödemark och växter som bära frukt i otid och saltstoden som reser sig till åminnelse av ett tvivlande sinne.
8Ty när dessa vände sig ifrån visheten, gingo de icke allenast förlustiga kännedomen om det rätta, utan måste ock åt världen efterlämna ett minnesmärke av sin dårskap, för att deras förvillelser icke ens skulle kunna råka i glömska.
9Visheten räddade ock ur farorna dem som tjänade henne.
10Det var hon som ledde den rättfärdige på jämna stigar, när han måste fly för sin broders vrede. Hon visade honom Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting; hon skänkte honom välstånd under hans mödor och gav honom riklig lön för hans arbete.
11Mot deras vinningslystnad, som förtryckte honom, stod hon honom bi, och hon gjorde honom rik.
12Hon beskyddade honom mot fiender och tryggade honom mot sådana som lade försåt för honom. En svår kamp avgjorde hon till hans förmån, på det att han skulle förstå att gudsfruktan förmår mer än något annat.
13Det var hon som icke övergav den rättfärdige som hade blivit såld, utan räddade honom från synd.
14Hon steg ned med honom i fängelsehålan och övergav honom icke i hans bojor, till dess hon hade förlänat honom en härskarspira och makt över dem som voro hans herrar. Hon visade ock att hans belackare voro lögnare och skänkte honom evärdlig ära.
15Det var hon som räddade det heliga folket och det ostraffliga släktet från ett folk av förtryckare.
16Hon gick in i Herrens tjänares själ och trädde upp mot fruktansvärda konungar med under och tecken.
17Hon lät de heliga undfå lön för deras mödor; hon vägledde dem på en underbar färd och tjänade dem till skygd om dagen och till stjärnljus om natten.
18Hon ledde dem genom Röda havet och förde dem fram genom stora vatten;
19men deras fiender fördränkte hon och lät dem sedan kastas upp ur det bottenlösa djupet.
20Fördenskull fingo de rättfärdiga taga vapnen från de ogudaktiga. De lovsjöngo ditt heliga namn, o Herre, och prisade endräktigt din värnande hand.
21Ty visheten öppnade de stummas mun och lärde dem som voro lika barn att tala med redig tunga.