9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Mången gång sker tillrättavisning i otid, och mången gång är den klok, som tiger.
2Långt bättre är att tillrättavisa än att bära agg; och den som erkänner sitt fel, han bliver besparad mycket ont.
4Lik en snöpt man som trånar efter att beröva en jungfru hennes oskuld är den som vill skipa rätt genom våld.
5Mången som tiger befinnes vara vis, men mången gör sig förhatlig genom mycket ordande.
6Mången tiger, eftersom han intet har att svara; men mången tiger, därför att han vet sin tid.
7En vis man tiger, till dess tiden är inne; men skrävlaren och dåren taga ej den rätta tiden i akt.
8Den som har överflöd på ord bliver avskydd, och den som uppträder med maktspråk, han gör sig förhatlig.
9Mången gång ligger lycka i en människas olycka, och av vinning bliver mången gång förlust.
10Mången gåva bliver för givaren utan gagn, men mången gåva vedergälles dubbelt.
11För mången leder hans anseende till förödmjukelse, men mången får ur förnedringen upplyfta huvudet.
12Mången köper mycket för en ringa penning, men får dock betala det sjufalt.
13Den vise gör sig omtyckt genom sitt tal, men dårars fagra ord äro förspillda.
14En dåres gåva länder dig icke till gagn, ty med giriga blickar ser han efter vedergällning.
15Knappa äro hans gåvor, men många hans hårda ord, och han spärrar upp munnen såsom en utropare. I dag lånar han ut, i morgon kräver han igen; förhatlig är en sådan människa.
16Dåren säger: »Jag har ingen vän, och jag får ingen tack för mina välgärningar. De som äta mitt bröd hava onda tungor.»
17Huru ofta och av huru många bliver ej en sådan förhånad!
18Bättre är att falla på marken än att komma på fall genom tungan; på det sättet komma de onda på fall med hast.
19Ord i orätt stund röja en obehaglig människa; i de ouppfostrades mun äro sådana ord vanliga.
20Ett tänkespråk från en dåres mun vinner intet bifall, ty han uttalar det icke i rätta stunden.
21Mången hindras av sin fattigdom ifrån att synda; så slipper han att få sin vila störd av samvetskval.
22Mången bereder sitt eget fördärv genom blyghet, ja, fördärvar sig själv genom att skicka sig såsom en fåkunnig.
23Mången giver för skams skull löften åt en vän och skaffar sig därmed oförskyllt en fiende i honom.
24En svår fläck på en människa är lögnen; i de ouppfostrades mun är den vanlig.
25Bättre är en tjuv än en som har till vana att ljuga; men båda skola de få fördärv till arvedel.
26En lögnaktig människas sinnesart är en vanheder för henne, och hennes skam följer henne beständigt åt.
27Den vise främjar sitt eget bästa genom sina ord, och en förståndig man vinner ynnest hos de store.
28För den som brukar sin jord stiger säden i bingen, och den som äger stormäns ynnest, han får orättfärdighet överskyld.
29Skänker och gåvor förblinda de vises ögon, och såsom en munkavle hindra de dem att tala bestraffande ord.
30Dold vishet och förborgad skatt, vartill gagna de båda?
31Bättre är den som döljer sin dårskap än den som döljer sin vishet.