7Så är nu han intet, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten gifver;
8Men den som plantar, och den som vattnar, den ene är som den andre; men hvar och en skall få sin lön efter sitt arbete.
9Ty vi äre Guds medhjelpare; I ären Guds åkerverk, Guds byggning.
10Jag, af Guds nåde, som mig gifven är, hafver lagt grundvalen, såsom en vis byggomästare, en annar bygger deruppå; men hvar och en se till, huru han bygger deruppå.
11Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Christus.
12Hvar nu någor bygger på denna grund guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå;
13Så varder hvars och ens verk uppenbart; ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva.
14Varder någors verk blifvandes, som han deruppå byggt hafver, så får han lön.
15Men varder någors verk förbrändt, så varder han straffad; men han sjelfver varder salig, dock såsom genom eld.
16Ve ten I icke, att I ären Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder?
17Hvilken Guds tempel förderfvar, honom skall Gud förderfva; ty Guds tempel är heligt, hvilket I ären.
18Ingen bedrage sig sjelf. Hvilken ibland eder låter sig tveka att han är vis, han varde galen i denna verld, att han må varda vis.
19Ty denna verldenes vishet är galenskap för Gudi; efter som skrifvet är: Han griper de visa uti deras klokhet.;
20Och åter: Herren vet de visas tankar, att de äro fåfängelige.
21Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det edart;
22Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är det edart.