1 Yttermera, käre bröder, bedje wi eder, och förmane genom wår HERra JEsum, såsom I hafwen undfångit af oss, huru I wandra skolen, och täckas Gudi, at I ju mer fullkomlige warden.
2Ty I weten hwad bud wi gåfwom eder, genom HERran JEsum.
3Ty deta är Guds wilje, edor helgelse, at I flyn boleri:
4Och hwar och en af eder wet behålla sitt fat i helgelse och äro:
5Icke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet weta.
6Och at ingen förtrycker eller swiker sin broder i någon handel; ty HERren är hämnaren öfwer allt deta; såsom wi ock eder tilförene sadom och betygadom.
7Ty Gud hafwer icke kallat oss till orenlighet, utan til helgelse.
8Den der nu föraktar, han föraktar icke någon mennisko, utan Gud, den sin Helga Anda hafwer gifwit i eder.
9Men om broderlig kärlek görs icke behof, at jag skrifwer eder; ty I ären sjelfwe lärde af Gudi, at I skolen älska eder inbördes.
10Och det gören I ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro; men wi förmane eder, käre bröder, at I ju mer fullkomlige warden.
11Och winlägger eder, at I ären rolige, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra händer, såsom wi eder budit hafwe:
12At I hafwen eder ärliga med dem, som utantil äro, och at I deras intet betorfwen.
13Men wi wilje icke dölja för eder, käre bröder, om dem som afsomnade äro, at I icke sörjen, såsom de andre, de der intet hopp hafwa.
14Ty om wi tro, at JEsus är döder och upstånden; så skall ock Gud dem som afsomnade äro, genom JEsum framhafwa med honom.
15Ty detta säge wi eder, såsom HERrans ord; at wi som lefwe och igenblifwe uti HERrans tillkommelse, skole icke förekomma dem som sofwa.
16Ty sjelfwer HERren skall stiga ned af himmelen med härskri, och öfwerängels röst, och med Guds basun, och de döde i Christo skola upstå i förstone:
17Derefter wi som lefwe och igenblifwe, wardom tillika med dem borttagne i skyn emot HERran i wädret, och så skole wi blifwa när HERranom alltid.