1 Så varer nu Guds efterföljare, såsom älskelige barn.
2Och vandrer i kärlekenom, såsom ock Christus hafver älskat oss, och utgifvit sig sjelf för oss till gåfvo och offer, Gudi till en söt lukt.
3Boleri och all slemhet, eller girighet läter ibland eder icke ens nämnda varda, såsom helgon tillhörer;
4Och slem ord, eller gäckeri, eller skämt som icke höfves; utan heldre tacksägelse.
5Ty I skolen veta, att ingen bolare, eller oren, eller giriger, hvilken är en afgudadyrkare, hafver arfvedel uti Christi och Guds rike.
6Läter eder ingen förföra med fåfäng ord; ty för sådana plägar Guds vrede komma öfver otrones barn.
7Derföre varer icke deras stallbröder.
8Ty I voren fordom mörker, men nu ären I ljus i Herranom; vandrar såsom ljusens barn.
9Ty Andans frukt är uti all godhet, och rättfärdighet, och sanning.
10Och pröfver hvad Herranom täckt är.
11Och hafver ingen delaktighet med de onyttiga mörksens verk; utan straffer dem heldre.
12Ty hvad hemliga af dem sker, det är ock skamligit att säga.
13Men allt detta varder uppenbart, när det af ljuset straffadt varder; ty allt det uppenbart varder, det är ljus.
14Derföre säger han: Vaka upp, du som sofver, och statt upp ifrå de döda, så varder Christus dig upplysandes.
15Så ser nu till, huru I vandren visliga; icke som de ovise, utan som vise.
16Och skicker eder efter tiden; ty tiden är ond.
17Derföre, varer icke oförståndige, utan förståndige hvad Herrans vilje är.
18Och dricker eder icke druckna af vin, af hvilko ett oskickeligit väsende kommer; utan uppfyllens af den Helga Anda;
19Talande emellan eder i psalmer, och lofsånger, och andeliga visor; sjungandes och spelandes Herranom uti edor hjerta;
20Alltid tacksägandes Gudi och Fadrenom för hvar man, uti vårs Herras Jesu Christi Namn;
21Ymsom underdånige, den ene dem andra, i Guds räddhåga.
22Hustrurna vare sina män underdåniga, såsom Herranom.
23Ty mannen är hustruns hufvud; såsom ock Christus är församlingenes hufvud; och han är ock sins kropps helsa.
24Såsom nu församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti all ting vara sina män underdåniga.
25I män, älsker edra hustrur, såsom ock Christus älskade församlingen, och hafver utgifvit sig sjelf för henne;
26På det han henne helga skulle, och hafver gjort henne rena i vattnens bad, genom ordet;
27På det han skulle beställa sig sjelf ena församling, den härlig är, den ingen fläck eller skrynko hafver, eller annat sådant; utan att hon skulle vara helig och ostraffelig.
28Så skola ock männerne älska sina hustrur, såsom sina egna kroppar. Den sina hustru älskar, han älskar sig sjelf.
29Ty ingen hafver någon tid hatat sitt eget kött; utan heldre föder och fordrar det, såsom ock Herren församlingen;
30Ty vi äre ledamöter af hans kropp, af hans kött, och af hans benom.
31Fördenskull skall menniskan öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sin hustru, och af tväm varder ett kött.
32Denna hemlighet är stor; men jag talar om Christo och församlingen.
33Dock ock I, hvar i sin stad, älske sina hustru, såsom sig sjelf; men hustrun hafve mannen i vördning.