1 Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika wid hwarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafwer.
2Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hwetehop, omsatt med roser.
3Din tu bröst äro såsom twå unge råtwillingar;
4Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon wid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hwilket sig wänder emot Damascon;
5Ditt hufwud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufwud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.
6Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära , i wällust!
7Din längd är lik wid ett palmträ; och din bröst wid windrufwor.
8Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qwistar: Låt din bröst wara såsom drufwor på winträ, och lukten af dine näso såsom äple;
9Och din hals såsom godt win, det minom wän lätteliga infår; och tala om gammal ärende.
10Min wän är min, och han hålleer sig ock till mig.
11Kom min wän, låt oss gå ut på markena, och wistas i landsbyarna;
12Att wi måge bittida uppstå till wingårdarna, och få se, om winträt blomstras, och hafwer fått knoppar; om de granatäple utgångna äro: Der will jag gifwa dig min bröst.
13Liljorna gifwa sin lukt, och för wåra dörr allahanda ädla frukter; min wän, jag hafwer bewarat åt dig både nytt och gammalt.