14De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
15Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
16Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
17Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
18Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
19De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
20Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
21Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
22Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
23Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
24Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
25Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
26Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
27De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
28Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
29Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
30Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
31Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn. De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.