9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Så for Abraham dädan in i landet söder ut, och bodde emellan Kades och Zur, och wardt en främling i Gerar.
2Och sade om sine hustru Sara: Det är min syster. Då sände Abimelech, Konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne.
3Men Gud kom til Abimelech om nattena i dröm, och sade til honom: Si, du måste dö för den qwinnones skull, som du tagit hafwer; ty hon är ens mans ägta hustru.
4Men Abimelech hade ännu intet kommit wid henne. Och han sade: HERre, wilt du ock dräpa et rättfärdigt folk?
5Sade han icke til mig: Hon är min syster? Och hon sade desslikes: han är min broder. Hafwer jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.
6Och Gud sade til honom i drömmen: Jag wet ock, at du det med enfaldigo hjerta gjort hafwer: Derföre hafwer jag ock bewarat dig, at du icke skulle synda emot mig, och hafwer icke tillstadt, at du skulle komma wid henne.
7Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophet, och låt honom bedja för dig, så behåller du lifwet: Hwar du icke öfwergifwer henne, så wet, at du måste döden dö, och allt det dig tilhörer.
8Då stod Abimelech bittida up om morgonen, och kallade alla sina tjenare, och sade allt detta i deras åhöro. Och de män alle fruktade sig swårliga.
9Och Abimelech kallade också Abraham, och sade til honom: Hwi hafwer du oss detta gjort? Och hwad hafwer jag brutit dig emot, at du wille komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafwer icke så gjort emot oss, som man göra skulle.
10Och Abimelech sade ytterligare til Abraham: Hwad hafwer du ansett, at du så gjorde?
11Abraham sade: Jag tänkte til äfwentyrs i desso rumme är ingen Gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för mine hustrus skull.
12Och är hon sannerliga min syster; ty hon är min faders dotter, men icke mine moders dotter: Och jag tog mig henne til hustru.
13Och då Gud böd mig, at jag skulle wandra utu mins faders huse, sade jag til henne: Gör denna barmhertighet med mig, hwart wi kommom, at du säger, at jag är din broder.
14Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.
15Och sade: Si, mitt land står dig öpet, bo war dig täckes.
16Och sade til Sara: Si, jag hafwer gifwit dinom broder tusende silfwerpenningar: Si, han skall wara dig til en ögnatäckelse för alla de, som när dig äro, ehwart du far, och en förswarare.
17Och Abraham bad til Gud, och Gud botade Abimelech, och hans hustru, och hans tjensteqwinnor, at de födde barn.
18Ty HERren hade tilförene hårdeliga tillyckt alla qweder i Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustrus skull.