9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Sarai Abrams hustru födde honom intet: Men hon hade ena Egyptiska tjensteqwinno, som het Hagar.
2Och sade til Abram: Si, HERren hafwer igenlyckt mig, at jag icke kan få barn: Käre, lägg dig när mina tjensteqwinno, at jag dock tiläfwentyrs måtte upbyggd warda af henne. Abram hörde Sarai röst.
3Och Sarai Abrams hustru tog sina Egyptiska tjensteqwinno Hagar, och gaf henne Abram sinom man til hustru, sedan de hade bott i tio år i Canaans lande.
4Och han lade sig när Hagar, och hon wardt hafwande: Då hon nu såg, at hon wardt hafwande, föraktade hon sina fru.
5Då sade Sarai til Abram: Du gör orätt emot mig: Jag hafwer laggt mina tjensteqwinno när dig; nu, efter hon ser at hon här hafwande worden, måste jag ringa aktad warda för henne: HERren dömme emellan mig och dig.
6Men Abram sade til Sarai: Si, din tjensteqwinna är under ditt wåld, gör med henne, som dig täckes. Då nu Sarai wille späka henne, flydde hon ifrå henne.
7Men HERrans Ängel fann henne wid en wattenbrunn i öknene, nemliga wid den brunnen, som är på den wägen til Sur.
8Och sade til henne: Hagar, Sarai tjensteqwinna, hwadan kommer du? Eller hwart wilt du? Hon sade: Jag hafwer flytt ifrå mine fru Sarai.
9Och HERrans Ängel sade til henne: Wänd om til dina fru igen, och ödmjuka dig under hennes hand.
10Och HERrans Ängel sade til henne: Jag skall så föröka dina säd, at för stor myckenhet skall hon icke kunna räknas.
11Yttermera sade HERrans Ängel til henne: Si, du äst hafwande worden, och skalt föda en son, hans namn skalt du kalla Ismael, derföre, at HERren hafwer sett dina wedermödo.
12Han skall wara en grym man: Hans hand emot hwar man, och hwars mans hand emot honom: Och han skall bo emot alla sina bröder.
13Och hon kallade HERrans namn, som talade med henne: Du Gud ser mig; ty hon sade: Wisserliga hafwer jag här sett ryggen på honom, som mig ser.
14Derföre kallade hon brunnen en brunn dens lefwandes, som mig ser, hwilken är emellan Kades och Bared.
15Och Hagar födde Abram en son, och Abram kallade den sonen, som Hagar födde honom, Ismael.
16Och Abram war sex och åttatio år gammal, då Hagar födde honom Ismael.