9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Och HERren sade til Noah: Gack in uti arken, du och ditt hela hus, ty dig hafwer jag sett rättfärdigan för mig i denna tid.
2Af allahanda ren fänad tag til dig, ju sju och sju, mankön och qwinkön; men af orenom fänad, ju et par, mankön och qwinkön.
3Sammalunda af foglarna under himmelen, ju sju och sju, mankön och qwinkön, på det at säd må blifwa lefwandes på hela jordene.
4Ty ännu efter sju dagar skall jag låta regna på jordene fyratio dagar och fyratio nätter, och förgöra utaf jordene allt det som warelse hafwer, det jag gjort hafwer.
5Och Noah gjorde allt det HERren böd honom.
6Och han war sexhundrade år gammal, då flodenes watn flödade på jordene.
7Och han gick in i arken med sina söner, sine hustru, och sina söners hustrur, för flodenes watns skull.
8Af den rena fänaden, och af den orena, af foglar, och af allt det som kräker på jordene,
9Gingo til honom in i arken, parom, ju mankön och qwinkön, såsom Gud honom budit hade.
10Och då de sju dagar framlidne woro, kom flodsens watn uppå jordene.
11Uti de sjettehundrade årena i Noahs ålder, på sjuttonde dagenom, i den andra månadenom, det är den dagen, då upbrusto alla stora djupsens källor, och himmelens fenster öpnade sig.
12Och et regn kom på jordene i fyratio dagar och fyratio nätter.
13Rätt på samma dagen gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet sina söner, och med sine hustru, och med tre sina söners hustrur.
14Dertil allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt slag, och allt det på jordene kräker efter sitt slag, och allahanda foglar efter sitt slag, allt det flyga kunde, och allt det wingar hade:
15Det gick allt til Noah in uti arken, parom af allt kött, der en lefwande ande uti war.
16Och det war mankön och qwinkön, utaf allahanda kött, och gingo derin, såsom Gud honom budit hade, och HERren lät igen efter honom.
17Då kom floden fyratio dagar på jordene, och watnet wäxte, och lyfte arken up, och förde honom högt up öfwer jordena.
18Så fick då watnet öfwermagt, och wäxte swårliga på jordene, så at arken dref på watnet.
19Och watnet fick öfwerhand, och wäxte så swåra på jordene, at all hög berg under hela himmelen wordo öfwertäckte.
20Femton alnar högt gick watnet öfwer bergen, som öfwertäckte wordo.
21Då förgicks allt kött, som på jordene kräker, foglar, fänad, wilddjur, och allt det, som sig röre på jordene, och alla menniskor.
22Allt det, som en lefwande anda hade på thy torra, det blef dödt.
23Så wardt då förgjordt allt det på jordene war, ifrå menniskone allt intil fänaden, intil kräkande djur, och intil foglarna under himmelen, allt wardt förgjordt utaf jordene. Allena Noah blef behållen, och hwad med honom war i arkenom.
24Och watnet stod på jordene hundrade och femtio dagar.