9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
2Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
3Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
4Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
5Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
6Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
7när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
8Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.
9Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
10Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
11De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.