10 And Jabez called on the God of Israel, saying, Oh that thou wouldest bless me indeed, and enlarge my coast, and that thine hand might be with me, and that thou wouldest keep me from evil, that it may not grieve me! And God granted him that which he requested.
2Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
3Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;
4ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,
5för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
6De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»
7De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
8Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.
9De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.
10Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.