9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
2Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
16Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
17Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
18Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
19Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
20Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
21Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
22Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
23Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
24Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
25När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
26då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
27då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.