9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Jag stod ock med honom uti första årena Darios, den Medens, til at hjelpa och styrka honom.
2Och nu will jag underwisa dig, hwad som i sanning ske skall: Si, tre Konungar skola ännu blifwa i Persien; men den fjerde skall få större rikedomar än alle andre: Och som han i sina rikedomar är aldramägtigast, skall han upwäcka alla emot det riket i Grekeland.
3Sedan skall en mägtig Konung upkomma, och regera med stora magt, och skall göra ehwad han will.
4Och som han är kommen uppå det högsta, skall hans rike brista, och dela sig i fyra himmelens wäder; dock icke til hans affödo, ej heller med sådana magt, som hans warit hafwer; ty hans rike warder utrotadt, och skall komma främmandom til lott.
5Och Konungen i Söderlanden, den en af hans Förstar är, skall mägtig warda; men emot honom skall ock en mägtig warda, och regera, hwilkens wälde skall stort warda.
6Efter någor år skola de befrynda sig tilhopa; och Konungens dotter i Söderlanden skall komma til Konungen i Nordlanden, til at göra en förening; men hon warder icke blifwandes wid arms magt, ej heller hennes säd ståndandes; utan hon skall warda öfwergifwen, samt med dem som henne framförde, och med barnena, och med dem som henne en tid långt wid magt hållit hade.
7Men en Telning af hennes slägte skall upkomma, han skall komma med härs kraft, och falla in uti Konungens fäste i Nordlanden, och skall blifwa wid sig, och få öfwerhandena.
8Och han skall bortföra deras gudar och beläten, samt med de kosteliga klenodier, både af silfwer och guld, in uti Egypten; och skall blifwa wäl ståndandes för Konungenom i Nordlanden i någor år.
9Och då han hafwer dragit igenom det riket, skall han draga hem i sitt land igen.
10Men hans söner skola warda wrede, och samka tilhopa många härar; och den ene skall komma, och fara fram åt såsom en flod, och åter reta den andra til wrede inför hans fäste.
11Då skall Konungen i Söderlanden warda wred, draga ut och skrida med Konungenom i Nordlanden; och skall hemta tilhopa en så stor hop, at den andre hopen skall warda gifwen honom i hans hand:
12Och han skall föra samma hop bort; och skall hans hjerta förhäfwa sig deraf, at han så mång tusend underlagt hafwer; men dermed får han intet öfwerhandena med honom.
13Ty Konungen af Nordlanden skall åter samka en större hop tilsammans, än de förre war; och efter någor år skall han draga dit med stor härs kraft, och med stora rikedomar.
14Och på samma tid skola månge sätta sig upp emot Konungen af Söderlanden; skola ock desslikes någre affällige af dino folke uphäfwa sig, och upfylla prophetien och falla.
15Alltså skall Konungen af Nordlanden draga ut, och bolwerk göra, och winna fasta städer; och Söderlandens armar skola icke kunna förtagat, och hans bästa folk skola icke kunna stå emot;
16Utan han skall, när han kommer til honom, skaffa sin wilja, och ingen skall kunna stå honom emot; han skall ock komma in uti det lustiga landet, och skall förderfwat genom dess hand.
17Och skall ställa der sitt ansikte efter, at han må komma med allo sins rikes magt; men han skall förlika sig med honom, och skall gifwa honom sina dotter til hustru, på det han skall förderfwa honom; dock skall det icke lyckas honom, och der warder intet af.
18Derefter skall han wända sig emot öarna, och winna många af dem; men en Förste skall twinga honom, så at han måste wända igen med skam; på det honom icke skall wederfaras mer skam.
19Alltså skall han wända tilbaka til sins lands fäste, och skall stöta sig och falla, så at man intet skall finna honom mer.
20Och i hans stad skall en upkomma, hwilken sitta skall uti Konungsliga äro, som en öfwerträdare och tyrann; men efter få dagar skall han förgås, dock hwarken genom wrede eller strid.
21Uti hans stad skall upkomma en föraktelig man, hwilkom riksens ära intet betänkt war: Han skall komma, och få sin wilja, och intaga riket med sötom ordom.
22Och de armar, hwilke såsom en flod komma, skola för honom, såsom med ene flod, öfwerfallne och sönderbrutne warda; dertil ock den Försten, som förbundet med gjordt war.
23Ty sedan han med honom befryndad är, skall han listeliga handla med honom; och skall draga up, och warda honom öfwermägtig med fögo folk.
24Och der skall lyckas honom, så at han skall komma inuti bästa städerna i landena, och skall beskaffa, det hans fäder eller föräldrar icke göra kunde, med rof, skinneri och byte, och skall fara efter de fasta städer, och det en tid långt.
25Och han skall upwäcka sina magt och sitt hjerta emot Konungen i Söderlanden, med stor härs kraft: Då skall Konungen af Söderlanden uprett warda til strid, med en stor mägtig härs kraft; men han blifwer intet beståndandes; ty förräderi skall warda gjordt emot honom.
26Ja, de som hans bröd äta, de skola hjelpa til at förderfwa honom, och hans här undertrycka, så at ganska månge skola slagne warda.
27Och båda Konungarnas hjerta skall tänka til, huru de skola göra hwarannan skada, och skola dock öfwer et bord tala falskeliga med hwarannan; men det skal fela dem; ty änden är ännu bestämd in uppå en annan tid.
28Sedan skall han draga hem igen med stora rikedomar, och skall ställa sitt hjerta emot det helga förbundet: Der warder han något beskaffandes, och sedan draga hem i sitt land igen.
29Derefter skall han åter, på belägen tid, draga emot Söderlanden; men det skall icke lyckas honom i den andra resone, såsom i den första.
30Ty af Chittim skola skepp komma emot honom, så at han skall warda förtwiflad, och måste wända tilbaka igen: Då skall han förgrymma sig emot det helga förbundet, och skall beskaffat, och skall se sig om, och draga dem til sig, som det helga förbundet öfwergifwa.
31Och hans armar skola der stå; de skola oskära helgedomen i fästet, och aflägga det dageliga offret, och upsätta en förödnings styggelse.
32Och han skall skrymta, och gifwa dem ogudaktigom, som förbundet öfwerträda, god ord; men det folk, som sin Gud känna, skola förmanna sig, och beskaffat.
33Och de förståndige i folket skola lära många andra; derföre skola de förföljde warda med swärd, eld, fängelse och rof, en tid långt.
34Men i den samma förföljelsen skall dem likwäl ske en liten hjelp; dock skola månge gifwa sig til dem bedrägeliga.
35Och de förståndige skola somlige förföljde warda, på det de skola warda bepröfwade, rene och klare, til dess at det får en ända; ty det är ännu en annar tid för handene.
36Och Konungen skall göra ehwad han will, och skall uphäfwa och upkasta sig öfwer allt det Gud är, och skall grufweliga tala emot den, som är alla gudars Gud, och det skall lyckas honom, intil des wreden är ute; ty det är beslutit, huru länge det skall wara.
37Och sina fäders Gud skall han intet akta: Han skall icke akta uppå qwinnokärlek, eller uppå någon gud; ty han skall upsätta sig emot alla.
38Men sin egen gud, Maussim, skall han dyrka; ty en gud, der hans fäder intet af wisst hafwa, den skall han ära, med guld, silfwer, ädla stenar och klenodier.
39Och han skall göra dem stora äro, som hjelpa honom stärka Maussim, med den främmande guden, som han utwalt hafwer; och skall göra dem til Herrar öfwer stora rikedomar, och utskifta dem landet til lön.
40Och på ändalyktene skall Konungen af Söderlanden stötas med honom; och Konungen af Nordlanden skall församla sig emot honom, med wagnar, resenärer, och mång skepp, och skall infalla i landen, och förderfwa, och draga derigenom:
41Och skall infalla uti det lustiga landet, och månge skola dräpne warda; men desse skola undslippa hans hand, Edom, Moab och Ammons barns Förstar.
42Och han skall sända sina magt i landen, och Egypten skall icke undslippa honom;
43Utan han skall med sitt indragande warda rådandes öfwer gyldene och silfwer skatter, och öfwer all klenodier i Egypten, Libyen och Ethiopien.
44Men et rykte skall förskräcka honom, af östan och af nordan; så at han skall draga ut med stora wrede, i det sinnet, at han skall många förgöra och förderfwa.
45Och han skall upslå sins palatses tjäll emellan hafwen, omkring det lustiga helga berget, til dess med honom warder en ände; och ingen skall hjelpa honom.