9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 HErrans ord skedde till Jona, Amitthai son, och sade:
2Upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika derinne; förty hans ondska är kommen upp för mig.
3Men Jona stod upp, och flydde ifrå Herranom, och wille ut till hafs, och kom neder till Japho; och då han fann ett skepp, som till hafs fara wille, gaf han skepplön, och steg deruti, på det han skulle fara med dem till hafs, ifrå Herranom.
4Då lät Herren komma ett stort wäder uppå hafwet, och en stor storm upphof sig på hafwet, så att man mente att skeppet skulle söndergå.
5Och skeppmännerna fruktade sig, och ropade hwar och en till sin gud, och kastade de tyg, som i skeppena woro, uti hafwet, att det skulle lättare warda; men Jona war stigen neder i skeppet, låg och sof.
6Då gick skepparen till honom, och sade till honom: Hwi sofwer du? Statt upp, åkalla din Gud, att Gud till äfwentyrs wille tänka uppå oss, att wi icke förgås.
7Och den ene sade till den andra: Kommer, wi wilje kasta lott, att wi förfara måge, för hwilkens skull oss så illa går. Och då de kastade lotten, råkade det på Jona.
8Då sade de till honom: Säg oss, hwarföre går oss så illa? Hwad är din handel, och hwadan äst du kommen? Utaf hwad land äst du, och af hwad folk äst du?
9Han sade till dem: Jag är en Ebreer, och fruktar Herran Gud af himmelen, som hafwet och det torra gjort hafwer.
10Då fruktade männerna storliga, och sade till honom: Hwi hafwer du då detta gjort? Ty de wisste, att han flydde ifrå Herranom; ty han hade sagt dem det.
11Då sade de till honom: Hwad skole wi då göra med dig, på det hafwet måtte oss stilla warda? Ty hafwet gick fast uppå dem.
12Han sade till dem: Tager och kaster mig i hafwet, så stillas eder hafwet; ty jag wet, att sådana stor storm öfwer eder kommer för mina skull.
13Och männerna rodde, att de måtte åter komma till lands igen; men de kunde intet: ty hafwet gick swårliga uppå dem.
14Då ropade de till Herran, och sade: Ack! Herre, låt oss icke förgås för denna mansens själs skull, och räkna oss icke oskyldigt blod till; ty du, Herre, gör, såsom dig täckes.
15Och de togo Jona, och kastade honom i hafwet; då wände hafwet igen af sinom storm.
16Och männerna fruktade Herran storliga, och gjorde Herranom offer och löfte.