1Och mig vardt vist den öfverste Presten Jehosua; ståndandes för Herrans Ängel; och Satan stod på hans högra hand, på det han skulle stå honom emot.
2Och Herren sade till Satan: Herren näpse dig, Satan; ja, Herren näpse dig, den Jerusalem utvalt hafver. Är icke detta en brand som utur eldenom uthulpen är?
3Och Jehosua hade oren kläder uppå, och stod för Änglenom:
4Hvilken svarade, och sade till dem som för honom stodo: Tager de orena kläden utaf honom. Och han sade till honom: Si, jag hafver tagit dina synder ifrå dig, och hafver klädt dig uti högtidskläder.
5Och jag sade: Sätter en ren hatt uppå hans hufvud. Och de satte en ren hatt uppå hans hufvud, och drogo kläder uppå honom; och Herrans Ängel stod der.
6Och Herrans Ängel betygade Jehosua, och sade:
7Detta säger Herren Zebaoth: Om du vandrar på minom vägom, och håller mina vakt, så skall du regera mitt hus, och bevara mina gårdar; och jag skall få dig några af dem som här stå, som dine ledsagare vara skola.
8Hör till, Jehosua, öfverste Prest, du och dine vänner, som för dig bo; ty de äro undersmän; ty si, jag vill låta komma min tjenare Zemah.
9Ty si, uppå den ena stenen som jag för Jehosua lagt hafver, skola sju ögon vara; men si, jag skall uthugga honom, säger Herren Zebaoth; och skall borttaga dess lands synder på enom dag.
10På den samma tiden, säger Herren Zebaoth skall hvar bjuda den andra under vinträ, och under fikonaträ.