2Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.
3Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?
4Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?
5Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.
6I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.
7Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.
8Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.
9Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?
10Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?
11Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?
12Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.
13Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.
14Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.
15Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.
16Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.
17Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.
18Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.
19Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.
20Derföre skolen I känna dem på deras frukt.
21Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.
22På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?
23Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.
24Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.
25Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.
26Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.
27Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.
28Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.
29Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.