9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Mina fäders Gud, du barmhärtighetens Herre, du som har gjort allt genom ditt ord,
2och som genom din vishet har danat människan till att råda över dina skapade verk
3och till att styra världen med helighet och rättfärdighet och till att döma med rättvisa,
4giv mig visheten, som tronar vid din sida, och uteslut mig icke ur dina barns tal.
5Jag är ju din tjänare och din tjänarinnas son, en svag människa, som lever allenast en kort tid, och som föga förstår lag och rätt.
6Ty om än någon gäller såsom fullkomlig inför människors barn, så är han dock att räkna för intet, om han saknar den vishet som kommer från dig.
7Du har själv utvalt mig till konung över ditt folk och till domare över dina söner och döttrar.
8Du har befallt mig att bygga ett tempel på ditt heliga berg och ett altare i den stad där du har din boning, såsom en avbild av det heliga tabernakel som du har berett redan från begynnelsen.
9Men hos dig är visheten, som känner dina verk, och som var med, när du skapade världen, hon som vet vad som är dig välbehagligt, och vad som är rätt efter dina bud.
10Sänd ut henne från din heliga himmel, och skicka henne från din härlighets tron, för att hon må bistå mig i arbetet, och för att jag må lära känna vad som är dig till behag.
11Ty hon vet och förstår allt, och hon skall visligt vägleda mig i mina gärningar och beskydda mig med sin härlighet.
12Så skola mina verk täckas dig, och jag skall kunna styra ditt folk med rättfärdighet och bliva min faders tron värdig.
13Ty vilken människa kan känna Guds råd? Eller vem kan utgrunda vad Herren vill?
14De dödligas tankar äro ju vanmäktiga, och våra beräkningar äro osäkra.
15Ty den förgängliga kroppen tynger ned själen, och stofthyddan är en börda för den mångtänkande anden.
16Allenast med svårighet sluta vi oss till det som är på jorden, och det som är nära till hands finna vi med möda. Vem kan då utrannsaka det som är i himmelen?
17Och vem har lärt känna ditt råd, om ej du först gav vishet och sände din helige Ande från höjden?
18På sådant sätt hava jordens bebyggare förts på rätta stigar och människorna lärt det som är välbehagligt för dig; ja, genom visheten hava de blivit frälsta. 1 Kor 2,16.