9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Men Mose waktade sins swärs Jethro får, Prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknena, och kom till Guds berg Horeb.
2Och HERrans Ängel syntes honom uti en brinnande låga utu buskanom. Och han såg, att busken brann af elden, och wardt dock icke förtärd;
3Och sade: Jag will gå dit, och bese denna stora synena, hwi busken icke uppbrinner.
4Då HERren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utu buskanom, och sade: Mose, Mose. Han swarade: Här är jag.
5Han sade: Träd icke hit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land.
6Och han sade ytterligare: Jag är dins faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud. Och Mose skylde sitt ansigte; ty han fruktade se uppå Gud.
7Och HERren sade: Jag hafwer sett mins folks jämmer uti Egypten, och jag hafwer hört deras rop öfwer dem som drifwa dem: Jag hafwer förnummit deras wedermödo;
8Och är nederstigen till att frälsa dem utu de Egyptiers wåld; och föra dem utu det landet, in uti ett godt och widt land, som flytandes är med mjölk och hannog, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo.
9Så efter nu Israels barnas rop är kommet före mig, och jag dertill hafwer skådat deras twång, der de Egyptier dem med betwinga;
10Så gack nu, jag will sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten.
11Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao, och föra Israels barn utur Egypten?
12Han sade: Jag will wara med dig, och detta skall wara dig för ett tecken, att jag hafwer sändt dig: Då du hafwer fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på desso bergena.
13Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn, och säger till dem: Edra fäders Gud hafwer sändt mig till eder; och de säga till mig: Hwad är hans Namn? hwad skall jag säga dem?
14Sade Gud till Mose: Jag skall wara den jag wara skall; och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall warat, han hafwer sändt mig till eder.
15Och Gud sade ytterligare till Mose: Så ifall du säga till Israels barn: HERren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafwer sändt mig till eder: Detta Namnet är mig ewinnerliga; det skall wara min åminnelse ifrå barn till barnabarn.
16Derföre gack åstad, och församla de äldsta af Israel, och säg till dem: HERren, edra fäders Gud, hafwer synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, och sagt: Jag hafwer sökt eder, och sett hwad eder wederfaret är uti Egypten;
17Och hafwer sagt: Jag skall föra eder utu den Egyptiska jämmeren in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och hannog uti flyter.
18Och då de höra dina röst, skall du och de äldste af Israel gå in till Konungen i Egypten, och säga till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in uti öknena, till att offra HERranom wårom Gud.
19Men jag vet, att Konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom stark under.
20Ty jag skall uträcka mina hand, och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder.
21Och jag will gifwa desse folkena nåde för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer;
22Utan hwar och en qwinna skall bedas af hennes grannqwinno och wärdinno silfwer och gyldene tyg och kläder: Dem skolen I lägga på edra söner och döttrar, och blotta de Egyptier.