9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;
2Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;
3Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;
4Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.
5Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.
6Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.
7Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.
8Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.
9De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.
10Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.
11Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
12Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
13Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
14Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
15Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
16Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
17Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
18På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
19Kedjor, armspänne, hufvor,
20Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
21Ringar, ännespann,
22Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
23Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
24Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
25Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.
26Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.