1Och Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och Herren gaf dem uti de Philisteers händer i fyratio år.
2Men en man var i Zorga utaf Dans slägte, benämnd Manoah, och hans hustru var ofruktsam, och födde intet.
3Och Herrans Ängel syntes hustrune, och sade till henne: Si, du äst ofruktsam, och föder intet; men du skall varda hafvandes, och föda en son.
4Så vakta dig nu, att du icke dricker vin, eller starka drycker, och att du intet orent äter;
5Ty du skall varda hafvandes, och föda en son, hvilkom ingen rakoknif skall komma på hufvudet; förty den pilten skall vara en Guds Nazir utaf moderlifvet; och han skall begynna till att frälsa Israel utu de Philisteers hand.
6Då kom qvinnan, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mig, och han var till seendes såsom en Guds Ängel, ganska förskräcklig; så att jag intet frågade honom hvadan han var, eller hvart han ville; och han sade mig intet hur han het.
7Men han sade till mig; Si, du skall varda hafvandes, och föda en son; så drick nu intet vin, eller starka drycker, och ät intet orent; förty pilten skall vara en Guds Nazir, ifrå moderlifvet allt intill hans död.
8Då bad Manoah Herran, och sade: Ack! Herre, låt den Guds mannen åter komma till oss, den du utsändt hafver, att han må lära oss, hvad vi skole göra med piltenom, som födas skall.
9Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds Ängel kom igen till qvinnona; och hon satt på markene, och hennes man Manoah var icke när henne.
10Då lopp hon hasteliga, och underviste det sinom man, och sade till honom: Si, den mannen hafver synts mig, som i dag kom till mig.
11Manoah stod upp, och följde qvinnona efter, och kom till mannen, och sade till honom: Äst du den mannen, som talade med qvinnone? Han sade: Ja.
12Och Manoah sade: När nu sker såsom du sagt hafver, hurudana skola piltens seder och gerning vara?
13Herrans Ängel sade till Manoah: Han skall vakta sig för allt det som jag qvinnone sagt hafver.
14Han skall icke äta hvad utaf vinträ kommet är, och skall intet vin dricka, eller starka drycker, och äta intet orent; allt det jag henne budit hafver, skall han hålla.
15Manoah sade till Herrans Ängel: Käre, låt oss behålla dig här, vi vilje tillreda dig ett kid af getterna.
16Men Herrans Ängel svarade Manoah: Om du än behåller mig, så äter jag dock intet utaf ditt bröd; men vill du göra Herranom ett bränneoffer, så må du det offra; ty Manoah visste icke, att det var en Herrans Ängel.
17Och Manoah sade till Herrans Ängel: Huru heter du, att vi dig prisa måge, när du kommer såsom du sagt hafver?
18Herrans Ängel sade till honom: Hvi frågar du efter mitt Namn, det dock underligit är?
19Då tog Manoah ett kid af getterna och spisoffer, och lade det på en sten Herranom; och han gjorde det underliga; och Manoah med hans hustru sågo deruppå.
20Och då lågen uppgick af altaret åt himmelen, för Herrans Ängel ock upp i altarens låga. Då Manoah och hans hustru det sågo, föllo de neder till jordena på sitt ansigte.
21Och Herrans Ängel syntes intet mer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah, att det var en Herrans Ängel;
22Och sade till sina hustru: Vi måste döden dö, att vi hafve sett Gud.
23Men hans hustru svarade honom: Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han icke anammat bränneoffret och spisoffret af våra händer, och hade icke tett oss allt detta, ej heller låtit oss detta höra, såsom nu skedt är.
24Och qvinnan födde en son, och kallade honom Simson; och pilten växte, och Herren välsignade honom.
25Och Herrans Ande begynte till att vara med honom, uti Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.