10 And Jabez called on the God of Israel, saying, Oh that thou wouldest bless me indeed, and enlarge my coast, and that thine hand might be with me, and that thou wouldest keep me from evil, that it may not grieve me! And God granted him that which he requested.
2Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.
3Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;
4De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;
5Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.
6De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?
7De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.
8Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.
9Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.
10Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning. De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.