9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
2På första dagen i den första månaden skall du uppsätta vittnesbördsens tabernakel;
3Och skall deruti sätta vittnesbördsens ark, och hänga förlåten för arken;
4Och skall bära bordet dit, och reda det till, och ställa der ljusastakan, och lamporna sätta deruppå;
5Och skall sätta det gyldene rökaltaret för vittnesbördsens ark, och upphänga klädet i dörrene af tabernaklet.
6Och bränneoffersaltaret skall du sätta inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel;
7Och tvättekaret emellan vittnesbördsens tabernakel och altaret, och låta der vatten in;
8Och göra gården omkring, och upphänga klädet i ingången på gårdenom;
9Och skall taga smörjooljo, och smörja tabernaklet, och allt det derinne är; och skall viga det med all dess redskap, att det skall vara heligt;
10Och skall smörja bränneoffersaltaret med all sin redskap, och vigat, att det skall vara aldrahelgast.
11Skall du också smörja och viga tvättekaret med dess fot.
12Och du skall hafva Aaron och hans söner fram för dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och två dem med vatten;
13Och kläda på Aaron de helga kläden, och smörja och viga honom, att han skall vara min Prest;
14Och hafva desslikes hans söner fram, och kläda uppå dem de trånga kjortlarna;
15Och smörja dem, såsom du hafver smort deras fader, att de skola vara mine Prester. Och denna smörjelsen skola de hafva till ett evigt Presterskap när deras efterkommande.
16Och Mose gjorde allt det Herren honom budit hade.
17Så vardt tabernaklet uppsatt i de andra årena på första dagenom i den första månaden.
18Och då Mose uppsatte det, satte han fötterna och bräden, och skottstängerna, och reste upp stolparna;
19Och sträckte ut öfvertäckelset till ett tabernakel, och lade dess täckelse ofvanuppå, såsom Herren honom budit hade;
20Och tog vittnesbördet, och lade det in i arken, och satte stängerna på arken, och satte nådastolen ofvanpå arken;
21Och bar arken in i tabernaklet, och hängde förlåten för vittnesbördsens ark, såsom Herren honom budit hade;
22Och satte bordet in uti vittnesbördsens tabernakel, på den sidon i tabernaklet norrut, utanför förlåten;
23Och gjorde bröd redo deruppå för Herranom, såsom Herren honom budit hade;
24Och satte desslikes ljusastakan derin tvärtöfver ifrå bordet, på den sidon i tabernaklet söderut;
25Och lät komma lamporna deruppå för Herranom, såsom Herren honom budit hade;
26Och satte gyldene altaret derin för förlåten;
27Och rökte deruppå med godt rökverk, såsom Herren honom budit hade;
28Och hängde klädet in i dörrena af tabernaklet.
29Men bränneoffersaltaret satte han för dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och offrade deruppå bränneoffer och spisoffer, såsom Herren honom budit hade.
30Och tvättekaret satte han emellan vittnesbördsens tabernakel och altaret, och lät vatten derin, till att två sig med.
31Och Mose, Aaron och hans söner tvådde deras händer och fötter derutur.
32Förty de måste två sig, när de gingo in uti vittnesbördsens tabernakel, eller framträdde till altaret, såsom Herren dem budit hade.
33Och gjorde han gården redo, kringom tabernaklet, och omkring altaret, och hängde klädet i ingången på gårdenom. Och alltså fullkomnade Mose det hela verket.
34Och så öfvertäckte en molnsky vittnesbördsens tabernakel; och Herrans härlighet uppfyllde tabernaklet.
35Och Mose kunde icke gå in uti vittnesbördsens tabernakel, så länge som molnskyn blef deröfver, och Herrans härlighet uppfyllde tabernaklet.
36Och när molnskyn gaf sig upp ifrå tabernaklet, så foro Israels barn, så ofta som de reste.
37När molnskyn icke gaf sig upp, då foro de intet, allt intill den dagen han sig uppgaf.
38Förty Herrans molnsky var om dagen öfver tabernaklet, och om natten var eld derinne, för hela Israels hus ögon, så länge de reste.