1 Och sex dagar derefter tog JEsus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, til sig; och hade dem afsides up på et högt berg;
2Och wardt förklarad för dem, och hans ansikte sken som solen, och hans kläder wordo hwit som et ljus.
3Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.
4Då swarade Petrus, och sade til JEsum: HERre, här är oss godt wara; wilt du, så wilje wi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.
5wid han ännu talade, si, en ljus sky omskygde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hwilkom jag hafwer et godt behag; honom hörer.
6Och när Lärjungarne det hörde, föllo de på sitt ansikte, och wordo swårliga förfärade.
7Men JEsus gick til, och tog på dem, och sade: Står up, och rädens icke.
8Men då de uplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan JEsum allena.
9Och när de gingo ned af berget, böd JEsus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, til dess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.
10Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hwi säga då de Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?
11JEsus swarade, och sade til dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.
12Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hwad de wille. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.
13Då förstodo Lärjungarne, at han sade dem om Johanne Döparen.
14Och när de kommo til folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;
15Och sade: HERre, förbarma dig öfwer min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i wattnet:
16Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.
17Då swarade JEsus, och sade: O du otrogna och genwördiga slägte, huru länge skall jag wara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafwer honom hit.
18Och JEsus hotade honom, och djefwulen gick ut af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.
19Då gingo Lärjungarna til JEsum afsides, och sade: Hwi kunde icke wi drifwa honom ut?
20JEsus sade til dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona som et senapskorn, då mågen I säga til detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder warder intet omöjeligit.
21Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.
22Men då de wistades i Galileen, sade JEsus til dem: Det skall ske, at menniskones Son warder öfwerantwardad i menniskors händer:
23Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå up igen. Och de wordo storliga bedröfwade.
24Och när de kommo til Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade upbära, til Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifwa skattpenning?
25Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom JEsus, och sade: Hwad synes dig, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?
26Sade Petrus til honom: Af de främmande. Då sade JEsus til honom: Så äro ju barnen fri.
27Men på det wi icke skole förarga dem, så gack til hafwet, och kasta ut kroken, och den första fisk du får, tag; Och när du låter up hans mun, warder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.