1 Då gick JEsus sin wäg utaf templet; och hans Lärjungar gingo til honom, at de skulle låta honom se templets byggning.
2Då sade JEsus til dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifwer nederbruten.
3Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar til honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hwad warder för tekn til din tilkommelse, och werldenes ända?
4Då swarade JEsus, och sade til dem: Ser til, at ingen förförer eder:
5Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.
6I skolen få höra örlig, och rykte af örlig: ser til, at I blifwen icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke strax änden.
7Det ena folket skall resa sig up emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifwa pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.
8Då skall nöden aldraförst begynnas.
9Då skola de öfwerantwarda eder uti twång, och dräpa eder; och I skolen blifwa hatade af all folk, för mitt Namns skull.
10Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hwarannan.
11Och månge falske Propheter skola upkomma, och förföra många.
12Och efter det ondskan får öfwerhandena, warder kärleken i mångom förkolnad.
13Men den som blifwer fast uti ändan, han warder salig.
14Och detta Ewangelium om riket skall warda predikadt i hela werldene, til et wittnesbörd öfwer all folk; och då skall änden komma.
15När I nu fån se förödelsens styggelse, af hwilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndandes i det helga rummet; den som läs det, han gifwe akt deruppå;
16De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen:
17Och den som är uppå taket, han stige icke ned, til at taga något ut af sitt hus:
18Och den som är ute på markene, gånge icke tilbaka efter sin kläder.
19Men we dem som hafwande äro, och dem som dia gifwa, i den tiden.
20Men beder, at edor flykt sker icke om wintren, eller om Sabbathen.
21Ty då skall warda en stor wedermöda, så at hon hafwer icke warit sådana ifrå werldenes begynnelse och til denna tiden, ej heller warda skall.
22Och om de dagar icke worde förstäckte, då worde intet kött frälst; men för de utwaldas skull skola de dagar warda förstäckte.
23Om någor säger då til eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.
24Ty falske Christi och falske Propheter skola upkomma, och skola göra stor tekn och under; så at, om möjeligit wore, skola ock de utwalde förförde warda.
25Si, jag hafwer sagt eder det framföre åt.
26Derföre, om de då säga til eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.
27Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intil wester; så warder ock menniskones Sons tilkommelse.
28Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarne.
29Men strax efter den tidsens wedermödo skall solen blifwa mörk, och månen skall icke gifwa sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa.
30Och då skall synas menniskones Sons tekn i himmelen: Och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.
31Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utwalda ifrå de fyra wäder; ifrå den ena himmelens ända til den andra.
32Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qwistar knoppas, och löfwet begynner springa ut, så weten I, at sommaren är hardt när:
33Så ock, när I sen allt detta, så weter, at det är hardt för dörene.
34Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta sker.
35Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
36Men om den dagen och om den stundena wet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.
37Men lika som det war i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.
38Ty såsom de woro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfwos mannom, intil den dagen, då Noe gick i arken:
39Och wisste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.
40Då skola twå wara ute på markene; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.
41Twå skola mala på ene qwarn; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.
42Waker fördenskull; ty I weten icke, hwad stund edar HERre warder kommandes.
43Men det skolen I weta at, wisste husbonden, hwad stund tjufwen skulle komma, förwisso wakade han, och läte icke upbryta sitt hus.
44Derföre warer I ock redo; ty, den stund I icke menen, warder menniskones Son kommandes.
45Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafwer satt öfwer sitt husfolk, at han skall gifwa dem mat i rättom tid?
46Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görandes, när han kommer:
47Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfwer alla sina ägodelar.
48Men om så är, at den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt:
49Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna:
50Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke wäntar honom, och den stund han icke menar:
51Och skall sönderhugga honom, och gifwa honom hans lön med skrymtare. Der skall wara gråt och tandagnisslan.