1 Då steg han i skeppet, och for utöfwer igen, och kom uti sin stad.
2Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: War wid et godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.
3Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade wid sig sjelfwa: Denne häder Gud.
4Men när JEsus såg deras tankar, sade han: Hwi tanken I ondt i edor hjerta?
5Hwilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig? eller säga: Statt up, och gack?
6Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene, til at förlåta synder, sade han til den borttagna: Statt up, tag dina säng, och gack i ditt hus.
7Och han stod up, och gick hem.
8När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifwit menniskom.
9Och när JEsus gick dädan, såg han en man sittandes wid tullen, som het Mattheus, och han sade til honom: Följ mig; då stod han up, och följde honom.
10Och det begaf sig, at när han satt wid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto til bords med JEsu och hans Lärjungar.
11När de Phariseer det sågo, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter edar mästare med Publicaner och syndare?
12När JEsus det hörde, sade han til dem: De helbregda behöfwa icke läkare, utan de kranke;
13Men går, och lärer hwad det är: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare til bättring.
14Då kommo til honom Johannis Lärjungar, och sade: Hwi faste wi och Phariseerne så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?
15Då sade JEsus til dem: Huru kan brölloppsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, at brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.
16Ingen lappar et gammalt kläde med en ny klut; ty han rifwer likwäl kluten af klädena igen, och hålet blifwer wärre.
17Ej heller låter man nytt win i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan man låter nytt win i nya flaskor, så blifwer både förwarad.
18Wid han detta talade til dem, si, då kom en öfwerste, och tilbad honom, och sade: HERre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifwer hon lefwandes.
19JEsus stod up, och följde honom, och hans Lärjungar.
20Och si, en qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom wid hans klädafåll;
21Ty hon sade wid sig sjelf: Måtte jag allenast komma wid hans kläder, så blefwe jag helbregda.
22Då wände JEsus sig om, och som han såg henne, sade han: War wid goda tröst, dotter, din tro hafwer hulpit dig. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.
23Och när JEsus kom i öfwerstans hus, och såg piparena, och folket sorlande;
24Sade han til dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofwer. Och de gjorde spe af honom.
25När nu folket war utdrifwit, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod up.
26Och detta ryktet gick öfver det hela landet.
27Och när JEsus gick dädan, följde honom twå blinde; de ropade, och sade: O Dawids Son, förbarma dig öfwer oss.
28Och när han kom i huset, stego de blinde fram til honom; och JEsus sade til dem: Tron I, at jag kan detta göra eder? Då sade de til honom: Ja, HERre.
29Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.
30Och deras ögon wordo öppnade; och JEsus hotade dem, sägandes: Ser til, at ingen får detta weta.
31Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.
32När desse woro utegångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som war en dumbe och besatt:
33Och når djefwulen war utdrifwen, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Israel.
34Men de Phariseer sade: Med den öfwersta djefwulen drifter han djeflar ut.
35Och JEsus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.
36Och när han såg folket, ömkade han sig öfwer dem, at de woro förlåtne, och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.
37Då sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få:
38Beder fördenskull sädenes HERra, at han sänder arbetare i sina säd.