1 Efter månge hafwa tagit sig före at beskrifwa de ting, som i bland oss aldrawissast äro;
2Såsom de oss sagt hafwa, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfwe en del woro af det de sade;
3Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa dig til, min gode Theophile;
4At du må förfara wissa sanningen om de stycken, der du om underwist äst.
5Uti Herodis, Judee konungs, tid, war en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Arons döttrar, benämnd Elisabet.
6De woro båda rättfärdige för Gud, wandrande i all HErrans bud och stadgar ostraffeliga.
7Och de hade inga barn; ty Elisabet war ofruktsam, och både woro de framlidne i sin ålder.
8Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi;
9Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, at han skulle uptända rökelse, gick han in i HERrans tempel;
10Och allt folket war utantil, och bad så länge rökelsen skedde.
11Så syntes honom HERrans Ängel, ståndandes på högra sidon wid rökaltaret.
12Och Zacharias wardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhoge föll öfwer honom.
13Då sade Ängeln til honom: War icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hwilkens namn du skalt kalla Johannes.
14Och dig skall warda glädje och fröjd, och månge skola fröjdas af hans födelse;
15Ty han skall warda stor för HERranom; win och starka drycker skall han icke dricka; och skall strax i moderlifwet upfyld warda med den Heliga Anda.
16Och han skall omwända många af Israels barn til HERran, deras Gud.
17Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hjerta til barnen, och de ohöriga til de rättfärdigas snällhet; och göra HERranom et beredt folk.
18Då sade Zacharias til Ängelen: Hwaraf skall jag detta weta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19Ängelen swarade, och sade til honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd til at tala dig til, och boda dig denna goda tidenden:
20Och si, du skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, intil den dagen, då detta sker, derföre, at du icke trodde minom ordom, hwilka skola fullkomnad warda i sin tid.
21Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, at han så länge dwaldes i templet;
22Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, at han hade sett någon syn i templet; och han teknade dem, och blef mållös.
23Och de begaf sig, då hans ämbetes dagar ute woro, gick han hem i sitt hus.
24Och efter de dagar wardt hans hustru Elisabet hafwandes, och fördolde sig i fem månader, och sade:
25Så hafer nu HERren gjort med mig, i de dagar, då han såg til mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26Uti sjette månaden wardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nasareth;
27Til en jungfru, som förlofwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davids hus, och jungfrunes namn Maria.
28Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full med nåd; HERren är med dig; wälsignad du ibland qwinnor.
29Då hon såg honom, wardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana hälsning detta war.
30Då sade Ängelen til henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafwer funnit nåd för Gudi.
31Si, du skalt afla i ditt lif, och föda en Son, hwilkens Namn du skalt kalla JESUS;
32Han skall warda stor, och kallas den Högstas Son; och HERren Gud skall gifwa honom hans faders Davids säte:
33Och Han skall wara en Konung öfwer Jacobs hus i ewig tid, och på hans rike skall ingen ände wara.
34Då sade Maria til Ängelen: Huru skall detta tilgå? Ty jag wet af ingen man.
35Ängelen swarade, och sade til henne: Den Helige Ande skall komma öfwer dig, och dens Högstas kraft skall öfwerskygga dig; derföre ock det Heliga, som af dig födt warder, skall kallas Guds Son.
36Och si, Elisabet, din fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom, och detta är sjette månaden åt henne, som hetes wara ofruktsam;
37Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38Då sade Maria: Si, HERrans tjenarinna; warde mig efter ditt tal. Och Ängelen skildes ifrå henne.
39Uti de dagar stod Maria up, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabet.
41Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie hälsing, språng barnet uti hennes lif: Och Elisabet wardt upfyld med den Helige Anda;
42Och hon ropade med höga röst, och sade: Wälsignad du ibland qwinnor, och wälsignad dins lifs frukt.
43Och hwadan kommer mig detta, at mins HERras moder kommer til mig?
44Si, då rösten af dine hälsning kom i min öron, språng barnet af glädje i mitt lif.
45Och salig äst du, som trodde; ty all ting warda fullbordad, som dig sagd äro af HERranom.
46Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERran:
47Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48Ty han hafwer sett til sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter warda all slägte mig saliga kallande.
49Ty den Mägtige hafwer gjort mägtig ting med mig, och Hans namn är heligt:
50Och hans barmhertighet warar ifrå slägte til slägte, öfwer dem, som frukta honom.
51Han hafwer bedrifwit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52De mägtiga hafwer han satt af sätet, och upsatt de ringa.
53De hungriga hafwer han med god ting upfylt, och de rika hafwer han låtit toma blifwa:
54Han hafwer uptagit sin tjenare Israel, tänkandes på sina barmhertighet;
55Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham och hans säd, til ewig tid.
56Och Maria blef när henne wid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57Så wardt då Elisabet tiden fullbordad, at hon skulle föda, och hon födde en son.
58Och hennes grannar och fränder fingo höra, at HERren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de til at omskära barnet, och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60Då swarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61Då sade de til henne: Uti dine slägt är ingen, som hafwer det namnet.
62Så teknade de hans fader, hwad han wille kalla honom.
63Och han eskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gud.
65Och stor fruktan kom öfwer alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfwer alla Judeska bergsbygdena.
66Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hwad mån warda utaf detta barnet? Ty HERrans hand war med honom.
67Och hans fader Zacharias wardt upfyld med den Heliga Anda, propheterade, och sade:
68Lofwad ware HERren, Israels Gud; ty han hafwer besökt och förlossat sitt folk;
69Och hafwer uprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus.
70Såsom han i förtiden talat hafwer genom sina helga Propheters mun:
71At han skulle frälsa oss ifrå wåra owänner, och utur allas deras hand, som hata oss:
72Och bewisa barmhertighet med wåra fäder, och minnas på sitt heliga Testamente;
73Och på den ed, som han sworit hafwer wårom fader Abraham, at gifwa oss;
74At wi, frälste utu wåra owänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla wåra lifsdagar.
76Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophet; du skalt gå för HERranom, til at bereda hans wägar:
77Och gifwa hans folke salighetenes kunskap, til deras synders förlåtelse;
78Genom wår Guds innerliga barmhertighet, genom hwilken upgången af högdene hafwer oss besökt;
79Til at uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödens skugga, och styra wåra fötter på fridens wäg.
80Och barnet wäxte up, och stärktes i Andanom; och wistades i öknene, til den dagen han skulle framkomma för Israels folk.