1 Sedan gick JEsus ifrå Jordan igen, full med den Heliga Anda, och wardt hafder af Andanom uti öknena.
2Och frestades i fyratio dagar af djefwulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade woro, sedan hungrade honom.
3Då sade djefwulen til honom: Äst du Guds Son, så säg til denna stenen, at han warder bröd.
4Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af hwart och et Guds ord.
5Och djefwulen hade honom på ett högt berg, och wiste honom all rike i werldene, uti ett ögonblick .
6Och djefwulen sade till honom: Dig will jag gifwa all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifwen, och hwem jag will, gifwer jag dem.
7Wilt du nu falla ned, och tilbedja mig, så skola de all höra dig til.
8JEsus swarade, och sade till honom: Gå bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifwit: Din HERra Gud skalt du tilbedja, och honom allena skalt du dyrka.
9Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom upp på tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.
10Ty det är skrifwit: Han skall befalla sina Änglar om dig, att de skola förwara dig:
11Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.
12Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är sagdt: Du skalt icke fresta HERran din Gud.
13Och sedan djefwulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom til en tid.
14Och JESus kom genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.
15Och han lärde i deras Synagogor, och wardt prisad af allom.
16Och Han kom till Nazareth, der Han upfödder war, och gick om Sabbathsdagen in i Synagogan, som hans sedwänja war, och stod up, och wille läsa.
17Då wardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät up bokena, fann han det rummet, der skrifwit står:
18HERrans Ande är öfwer mig, derföre, at han hafwer smort mig; til at förkunna Evangelium dem fattigom hafwer han sändt mig, til at läka de förkrossada hjerta, til at predika de fångar frihet, och de blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;
19Til at predika HERrans behageliga år.
20Sedan lade han boken tilhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i synagogone woro, aktade på honom.
21Då begynte han til at säga til dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.
22Och de båro honom alle wittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?
23Då sade han til dem: Wisserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfwan; huru stor ting hafwe wi hört i Capernaum skedd wara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.
24Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.
25Men jag säger eder i sanning: Många enkor woro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt war i tre år och sex månader, då stor hunger war öfwer hela landet.
26Och til ingen af dem wardt Elias sänd; utan til ena enko uti Sarepta Sidons.
27Och månge spitelske woro i Israel, i Elise Prophetens tid, och ingen af dem wardt ren gjord, förutom Naeman af Syrien.
28Och alle de i synagogon woro, upfyltes med wrede, då de detta hörde;
29Och upreste sig emot honom, och drefwo honom utu staden, och ledde honom ut öfwerst på klinten af berget, der deras stad på bygder war, och wille stört honom der utföre;
30Men han gick midt igenom dem sin wäg:
31Och han kom ned til den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.
32Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal war wäldighet.
33Och uti Synagogon war en menniska, besatt med en oren djefwuls anda, och han ropade med höga röst;
34Sägandes: Hej, hwad hafwe wi med dig, JEsu Nazarene? Äst du kommen til at förderfwa oss? Jag wet ho du äst, nemliga den Guds Helige.
35Och JEsus näpste honom, sägandes: War tyst, och gack ut af honom. Och djefwulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.
36Och en förfärelse kom öfwer dem alla; och de talade inbördes med hwarannan, sägande: Hwad skall detta wara? Ty Han bjuder de orena andar med magt och wäldighet, och de gå ut.
37Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.
38Då JEsus upstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons swära betwingades med stora skälfwosot; då bådo de honom för henne.
39Och han trädde in til henne, och näpste skälfwone; och skälfwan öfwergaf henne; och hon stod straxt up, och tjenade dem.
40Då solen nedgick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom, och han lade händerna på hwar och en, och gjorde dem helbregda.
41Foro också djeflarne ut af mångom, ropade och sade: Du är Christus, Guds Son; Då näpste han dem, och stadde icke til, at de skulle tala; ty de wisste, att han war Christus.
42Då dager wardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, at han icke skulle gå ifrå dem.
43Då sade han til dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertil sänd.