1 Det begaf sig i den tiden, at af Kejsar Augusto utgick et bud, at all werlden skulle beskattas.
2Och denna beskattning war den första, och skedde under den höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio.
3Och de gingo alle, hwar uti sin stad, til at låta beskatta sig.
4Så for ock Joseph up af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judeska landet, til Davids stad, som heter Bethlehem; ty han war af Davids hus och slägt;
5På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war.
6Så begaf sig, medan de woro der, wordo dagarne fullbordade, at hon skulle föda.
7Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem war icke rum i herbergena.
8Och i den samma ängden woro någre herdar, de der wakade, och höllo wård om nattene öfwer sin hjord.
9Och si, HERrans Ängel stod när dem, och HERrans klarhet kringsken dem, och de wordo storliga förfärade.
10Och sade Ängeln til dem: Warer icke förfärade: Si, jag bodar eder stor glädje, hwilken allo folkena wederfaras skall;
11Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus, HERren, i Davids stad.
12Och detta skall wara eder för tekn: I skolen finna Barnet swept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
13Och strax wardt med Ängelen et stort tal af den Himmelska härskaran, de der lofwade Gud och sade:
14Ära ware Gud i högdene, och frid på jordene, och menniskomen en god wilje.
15Och det begaf sig, at Änglarne foro ifrå dem up i himmelen, och herdarne begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå til Bethlehem, och se det, som wi hafwe hört skedt wara, det HERren oss uppenbarat hafwer.
16Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagdt i krubban.
17Och då de det sett hade, beryktade de ut hwad dem sagdt war om detta Barnet.
18Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd woro af herdarna.
19Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
20Och herdarne gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gud öfwer allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt war.
21Och då åtta dagar woro framgångne, at Barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hwilket så kalladt war af Ängelen, förr än han aflad wardt i moderlifwet.
22Och deras renselsedagar woro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom til Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för HERran;
23Såsom skrifwit är i HERrans lag: Allt mankön, som först öpnar moderlifwet, skall kallas heligt HERranom.
24Och på det de skulle offra, såsom sagdt war i HERrans lag, et par turturdufwor, eller twå unga dufwor.
25Och si, i Jerusalem war en man, benämnd Simeon, och den mannen war rättfärdig och gudfruktig, och wänte efter Israels tröst; och den Helige Ande war med honom.
26Och han hade fått swar af den Heliga Anda, at han icke skulle se döden, utan han hade sett tilförene HERrans Christ.
27Och han kom af Andans tilskyndelse i templet. Och föräldrarne båro in Barnet JEsum, at de skulle göra för honom, såsom sedwänja war i lagen.
28Då tog han honom i sin famn, och lofwade Gud, och sade:
29HERre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafwer;
30Ty min ögon hafwa sett dina salight;
31Hwilka du beredt hafwer för allo folke;
32Et Ljus til Hedningarnas uplysning, och ditt folk Israel til pris.
33Och Joseph och hans moder förundrade sig på det som sades om honom.
34Och Simeon wälsignade dem, och sade til Maria, hans moder: Si denne är satt til et fall och upståndelse mångom i Israel, och til et tekn, hwilko emot sagdt warder.
35Ja, et swärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
36Och der war en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assers slägte, hon war kommen til en stor ålder, och hade lefwat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom.
37Och war nu en enka, wid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
38Hon kom ock dertil i samma stundene, och prisade HERran, och talade om honom til alla dem, som i Jerusalem wänte förlossning.
39Och då de all ting fullbordat hade, efter HERrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
40Men Barnet wäxte up, och förstärktes i Andanom, och upfyldes med wishet; och Guds nåd war med honom.
41Och hans föräldrar gingo årliga til Jerusalem, til Påskahögtiden.
42Och då han wardt tolf åra gammal, och de uppfarne woro til Jerusalem, efter högtidenes sedwänjo;
43Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten JEsus qwar i Jerusalem, och Joseph och hans moder wisste der intet af;
44Men de mente, at han war i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och wänner.
45Och då de icke funno honom, gingo de til Jerusalem igen, och sökte honom.
46Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de Lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
47Och alle de honom hörde, förskräckte sig öfwer hans förstånd och swar.
48Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade til honom: Min Son, hwi gjorde du oss detta? Si din fader och jag hafwe sökt efter dig sörjande.
49Och han sade til dem: Hwad är det, at I sökten mig? Wissten I icke, at uti de stycken, som min Fader tilhöra, bör mig wara?
50Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
51Och så for han ned med dem, och kom til Nazareth, och war dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
52Och JEsus wäxte til i wisdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.