9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1Denne Melchisedek var Konung i Salem, högsta Guds Prest; den Abrahe mötte, då han igenkom ifrå den Konungaslagtning, och välsignade honom;
2Hvilkom ock Abraham gaf tionde af all ting. Först uttolkas han, rättvisones Konung; men sedan är han ock Salems Konung, det är fredsens Konung;
3Utan fader, utan moder, utan slägt; och hafver hvarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifvet; men han är lik vorden vid Guds Son, och blifver Prest i evighet.
4Men ser, huru stor den är, som ock Abraham Patriarchen gaf tionde af bytet.
5Men Levi söner, då de Presterskapet anamma, hafva befallning taga tiond af folket, det är, af sina bröder, efter lagen; ändå de ock af Abrahams länder komne äro.
6Men den, hvilkens slägte icke räknas ibland dem, han tog tiond af Abraham, och välsignade honom som löftet hade.
7Nu nekar det ingen, att det som mindre är, tager välsignelse af det som större är.
8Och här taga de menniskor tiond, som dödelige äro; men der han, som betygas om, att han lefver.
9Och, om jag så säga skall: Levi, som tiondena plägar taga, vardt ock tiondad i Abraham;
10Ty han var ändå i sins faders länder, då Melchisedek honom mötte.
11Är nu fullkomlighet skedd genom det Levitiska Presterskapet, ty derunder fick folket lagen; hvad behöfde sägas, att en annar Prest uppkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Aarons sätt?
12Ty der Presterskapet förvandladt varder, der måste ock lagen förvandlas.
13Ty den som detta sägs om, är af ett annat slägte, af hvilko aldrig någor skötte altaret.
14Ty det är ju uppenbart, att vår Herre är kommen af Juda slägte; till hvilkens slägte Moses intet talat hafver om Presterskapet.
15Och är det ännu klarare, medan en annar Prest efter Melchisedeks sätt uppkommer;
16Hvilken icke är gjord efter köttslig budords lag, utan efter oändelig lifs kraft.
17Ty han betygar: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.
18Ty dermed sker, att den förra lag afkommer, för hennes svaghet och onyttos skull.
19Ty lagen kunde intet göra fullkomligit; och varder ett bättre hopp infördt, genom hvilket vi nalkoms Gudi.
20Och så mycket mer, att det icke skedde utan ed; ty de förre äro utan ed Prester vordne;
21Men denne med ed, genom den som sade till honom: Herren svor, och det skall icke ångra honom: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.
22Så mycket bättre Testament hafver Jesus uträttat.
23Och de förre äro månge Prester vordne; derföre att döden lät dem icke blifva;
24Men denne, efter han blifver evinnerliga, hafver ett oförgängeligit Presterskap.
25Hvarföre han ock kan evinnerliga saliga göra dem, som genom honom komma till Gud, och lefver alltid, och beder alltid för dem.
26Ty en sådana öfversta Prest höfdes oss hafva, den der helig vore, oskyldig, obesmittad, skild ifrå syndare, och högre än himmelen;
27Hvilken icke dageliga behöfde, såsom de andre öfverste Prester, först för sina egna synder offra, och sedan för folkens synder; ty han gjorde det ena reso, då han sig sjelf offrade.
28Ty lagen sätter menniskor till öfversta Prester, som svaghet hafva; men edsens ord, som efter lagen sagdt är, det sätter Sonen evig och fullkomlig.