9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
1 Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hwar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökwerk deruppå, och båro främmande eld fram för HERran, det han dem icke budit hade.
2Då kom en eld ut ifrå HERranom, och förtärde dem, så at de blefwo döde för HERranom.
3Då sade Mose til Aaron: Detta är det HERren sagt hafwer: Jag skall warda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen warda. Och Aaron tigde stilla.
4Men Mose kallade til sig Misael och Elzaphan Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade til dem: Går fram, och bärer edra bröder här ut af helgedomenom, ut för lägret.
5Och de gingo fram, och båro dem med deras linne kjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade.
6Då sade Mose til Aaron, och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufwud, icke heller rifwa edor kläder, at I icke dön, och wrede kommer öfwer hela menighetena: Låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfwer denna branden, som HERren gjort hafwer.
7Men I skolen intet gå ut igenom dörena af wittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö: Ty HERrans smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade.
8Men HERren talade med Aaron, och sade:
9Du och dine söner med dig skola icke dricka win eller starka drycker, när I gån in uti wittnesbördsens tabernakel, at i icke skolen dö. Det ware en ewig rätt allom edrom efterkommandom:
10At I mågen åtskilja hwad heligt och oheligt, hwad rent och orent är:
11Och at I mågen lära Israels barn alla rätter, som HERren til eder genom Mose sagt hafwer.
12Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfwerblifwit är af spisoffret af HERrans offer, och äter det osyradt wid altaret; ty det är det aldrahelgasta.
13Och I skolen ätat på et heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af HERrans offer; ty så är mig budit.
14Weftebröstet och häfwebogen skalt du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifwen til Israels barns tackoffer.
15Ty häfwebogen och weftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, at de skola warda weftade til weftoffer för HERranom. Derföre är det ditt och dina barns til en ewig rätt; såsom HERren budit hafwer.
16Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom wara upbrändan. Och han wardt wred öfwer Eleazar och Ithamar Aarons söner, de ännu igenlefde woro; och sade:
17Hwi hafwen I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafwer gifwit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för HERranom?
18Si, hans blod är icke kommen in uti det helga: I skullen hafwa ätit det in i det helga, såsom mig budit är.
19Men Aaron sade til Mose: Si, i dag hafwa de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för HERranom, och mig är så gångit som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och wara wid godt mod för HERranom?