9 And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held:
10 And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?
11 And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellowservants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled.
2Tala med Aaron och hans söner, och all Israels barn, och säg til dem: Detta är det HERren budit hafwer:
3Hwilken af Israels hus, som i lägret, eller utanför lägret, slagtar en oxa, eller lamb, eller get:
4Och intet bär fram för dörena af wittnesbördsens tabernakel det som HERranom för et offer burit warder inför HERrans boning, han skall för blod brotslig wara, såsom den som blod utgjutit hafwer; och sådana menniska skall utrotad warda utu sitt folk.
5Derföre skola Israels barn deras offer, som de på fria markene offra wilja, bära fram för HERran, inför dörena af wittnesbördsens tabernakel til Presten, och der offra deras tackoffer HERranom.
6Och Presten skall stänka blodet på HERrans altare inför dörena af wittnesbördsens tabernakel, och bränna up det feta, HERranom til en söt lukt.
7Och ingalunda mer offra djeflomen deras offer, med hwilkom de hor bedrifwa. Det skall dem wara en ewig rätt i deras efterkommandom.
8Derföre skalt du säga dem: Hwilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland eder är, som gör et offer eller bränneoffer:
9Och bär det icke in för dörena af wittnesbördsens tabernakel, at han gör det HERranom, den skall utrotad warda utu hans folk.
10Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, äter något blod; emot honom skall jag sätta mitt anlete, och skall utrota honom midt utu hans folk:
11Ty kroppsens lif är uti blodet, och jag hafwer gifwit eder det til altaret, at edra själar skola dermed försonade warda: Förty blodet är försoning för lifwet:
12Derföre hafwer jag sagt Israels barnom: Ingen själ ibland eder skall äta blod, och ingen främling, som ibland eder bor.
13Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, som tager et djur eller fogel i jagt, det man äter, han skall utgjuta dess blod, och öfwertäcka honom med jord.
14Ty kroppsens lif är i sinom blod. Och jag hafwer sagt Israels barnom: I skolen ingen kropps blod äta; ty kroppsens lif är i sinom blod. Den det äter, han skall utrotad warda.
15Och hwilken själ som äter et as, eller det af wilddjur rifwit är, ware sig en inländsk eller utländsk, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen, så warder han ren.
16Om han icke twår sin kläder, eller sig icke badar, skall han bära sina missgerning.